Att konfigurera en TV med inbyggd digital-TV-mottagare sparar både utrymme och kablar genom att eliminera behovet av en extern digitalbox. För att lyckas med installationen krävs en förståelse för hur olika sändningstekniker fungerar samt hur signalen bearbetas av TV-apparatens interna hårdvara.
Identifiera din signalkälla och mottagartyp
Innan du påbörjar konfigurationen måste du veta vilken typ av signal som levereras till ditt hem. Moderna TV-apparater är utrustade med olika typer av inbyggda mottagare, oftast benämnda enligt DVB-standarden (Digital Video Broadcasting). Att välja fel källa i TV-menyn leder till att sökningen misslyckas helt.
- DVB-T/T2 (Marksänd TV): Används när du tar emot signaler via en vanlig tak- eller inomhusantenn. T2-standarden krävs för högupplösta sändningar (HD).
- DVB-C (Kabel-TV): Används när TV-signalen kommer via ett koaxialuttag i väggen, vanligtvis i lägenheter anslutna till ett gemensamt kabelnät.
- DVB-S/S2 (Satellit-TV): Används när signalen kommer direkt från en parabolantenn monterad på fastigheten.
Kabelanslutning och skärmningens betydelse
Fysisk signalöverföring sker via koaxialkablar. En av de vanligaste orsakerna till pixelering eller utebliven signal är dåligt skärmade kablar eller felaktiga kontakter. Koaxialkabeln leder högfrekventa radiosignaler i sin kopparkärna, skyddad av ett isolerande lager och en yttre metallskärm.
För att minimera dämpning (signalförlust) och elektromagnetiska störningar från trådlösa nätverk och mobiltelefoner bör du använda en dubbel- eller trippelskärmad kabel med solida metallkontakter (gärna HF-täta IEC-kontakter eller skruvbara F-kontakter). Anslut kabeln ordentligt till uttaget i väggen och direkt till TV-apparatens motsvarande ingång (märkt ANT, CABLE eller LNB/SATELLITE).
Kortläsare och CA-modul för krypterade kanaler
Om du prenumererar på betalkanaler räcker det inte med bara en kabel. Signalerna är krypterade av programbolagen. För att avkoda dessa krävs ett programkort och en hårdvarunyckel kallad CA-modul (Conditional Access Module), som sticks in i TV:ns CI+-kortplats (Common Interface).
Det fysiska gränssnittet kräver precision vid montering. Sätt först in programkortet i CA-modulen med det elektroniska chippet vänt åt det håll som indikeras av pilarna på modulen. Skjut därefter försiktigt in CA-modulen i TV:ns CI-kortplats. Detta ska göras när TV-apparaten är helt avstängd för att förhindra elektriska spikar som kan skada kretsarna. När TV:n startas startar en autentiseringsprocess där TV:n och modulen synkroniserar sina krypteringsnycklar.
Kanalsökning och nätverksparametrar
När hårdvaran är ansluten är det dags för den digitala konfigurationen via TV:ns operativsystem. Gå till inställningsmenyn och navigera till kanalkonfigurationen. Här ställs du inför valet mellan automatisk och manuell sökning.
Vid kabel-TV (DVB-C) kräver den automatiska sökningen ofta specifika nätverksparametrar för att hitta rätt frekvensband. Du måste mata in följande värden manuellt, vilka du får från din tjänsteleverantör:
- Frekvens (kHz eller MHz): Startpunkten för sökningen, exempelvis 362 000 kHz.
- Nätverks-ID (Network ID): En unik fyrsiffrig kod som identifierar din specifika nod i kabelnätet.
- Symbolhastighet (Symbol Rate): Vanligtvis 6875 eller 6900 kS/s.
- Modulation (QAM): Hur signalen är kodad, oftast 64-QAM eller 256-QAM.
Genom att ange dessa parametrar kan TV:n snabbt låsa mot leverantörens huvudfrekvens och ladda ner hela kanallistan på några sekunder, i stället för att söka igenom hela frekvensspektrumet vilket kan ta timmar och resultera i felaktiga dubbletter.
Diagnostik: Signalkvalitet kontra Signalstyrka
Om du upplever störningar efter sökningen bör du konsultera TV:ns inbyggda diagnostikverktyg. Här visas två värden: signalstyrka och signalkvalitet. Det är en vanlig missuppfattning att hög signalstyrka garanterar bra bild.
Signalstyrkan mäter den råa energinivån i decibel (dB) som når mottagaren. Om denna är för låg (under 50 %) blir signalen svår att avkoda. Men om styrkan är för hög (nära 100 %) kan den överstyra TV:ns känsliga tuner och skapa distorsion. Signalkvaliteten däremot mäter mängden bitfel (Bit Error Rate, BER) i dataströmmen. För en stabil bild utan blockbildningar måste signalkvaliteten ligga så nära 100 % som möjligt, oavsett om styrkan bara ligger på 70 %.
